Jag har länge tänkt att jag vill ha ungefär 2,5-3 år mellan mina 2 första barn. Eftersom Leon är född i december så kände jag att det hade varit kul med ett sommarbarn. Jag vet att detta är väldigt tabubelagt att "önska sig" ett barn under en viss årstid eller ett speciellt kön osv. Och jag är såklart otroligt tacksam att jag överhuvud taget kan bli gravid! Oavsett vilken årstid och kön!! 

Men jag har alltid avundats mina kompisar som fyller år på sommaren och kan ha mysiga trädgårdskalas där man slipper sitta inne och trycka! Underlättar ju med plats oxå eftersom jag har en väldigt stor släkt! 

Så vi började vår bebisverkstad i augusti. Jag hade bestämt mig för att testa ägglossningstest, även om jag alltid haft väldigt regelbunden mens och känner av min ägglossning ganska tydligt. Men tyckte att det kunde vara spännande att se hur de fungerade på just mig! 

Första månaden blev det ingenting. Jag var dock HELT säker på att jag va gravid innan mensen tillslut kom. Jag mådde SÅ illa! Kräktes nästan varje morgon. Verkligen typiskt graviditetsillamående. 

Men så gick jag till vårdcentralen för att jag misstänkte att jag fått urinvägsinfektion. Berättade då att jag kunde vara gravid och skulle ha mens om 2 dagar. De gjorde ett test. MEN till min besvikelse var det negativt. 

Men VARFÖR hade jag mått så illa då?? 

Att få ett negativt test tog tufft på mig och jag försökte tänka mig in i deras situation som försöker i månader eller år att få barn! Jag blev ju nästan knäckt efter EN enda månads misslyckande. 

När jag blev gravid med Leon väntade jag ända till BIM + 6 innan jag gjorde ett test. Förväntade mig då att det inte var nåt utan att det kunde ta lång tid till! Men lyckades då på första försöket! 

Så på nåt sätt förväntade man sig att det skulle göra det även denna gången.

Andra månaden körde vi på ännu mer intensivt precis de dagar ägglossningstesten visade positivt. 

30 oktober fick jag en ägglossning som var RIKTIGT kraftig. Hade så ont att jag trodde äggstocken skulle sprängas. Måste varit ett jävligt stort ägg! :D 

1 vecka innan BIM kunde jag inte hålla mig. Jag gjorde ett gravtest. Men det visade negativt. Visste ju att det kunde  vara för tidigt för att visa positivt. Men många jag hört om hade lyckats få positivt så tidigt. Så mitt hopp dog ännu en gång. Det lyckades inte denna månaden heller. :( 

Började känna mig stressad, mycket pga att jag för nån månad sen fick reda på att min bästa kompis skulle få sitt första barn. Och en annan av mina bästa kompisar skulle ha sitt barn nu i november. Ville ju så gärna dela upplevelsen av mammaledighet och bebismys tillsammans med dem! 

En vecka gick och dagen för BIM kom. Jag hade varit extremt trött hela veckan. Kanske pga nedstämdhet efter ett nytt negativt resultat? 

Min mens är som sagt så punktlig att jag kan ställa klockan efter den! MEN den kom inte på denna utsatta dag! 

Morgon efter gick jag upp ur sängen och gjorde ett nytt gravtest. Men det skulle ju inte visa nåt. Jag visste ju redan att det inte var något...! 

MEN då hände det! Ett sträck, om än ganska svagt uppenbarade sig på stickan! ÄR DET SANT?? Kan det verkligen vara sant!? 

Gjorde ännu ett dagen efter som då visade ännu starkare! 

Total lycka! Behöver jag ens säga det? 

Äntligen var det dags! Äntligen kunde resan börja! 22 juni ska vi vara i mål! :)